Monicas Restaurang

Så här ser Monicas Restaurang ut när man kommer uppifrån rondellen.

Ägare till Monicas Restaurang är Taskin och han pratar mycket bra svenska.


Alex och Lollo ska till att äta lunch 2009	Jag och Dennis några timmar innan vi ska åka hem igen.

När jag kom ner till Side 2010 så hade Taskin ställt sig i köket. Här hör han hemma och maten fick sig ett uppsving utan dess like.

Maten är inte längre den tråkiga turistmaten som det varit de 2 sista åren. Nu var det riktigt gott, på Turkiskt vis.


Här njuter jag av en god pastarätt med räkor 2010	På kvällen kunde vi avsluta med en öl hos Taskin.

Färska jordgubbar med glass efter maten är inte dumt.

Personalfotografier


2003	2004
	Aziss & Ahmet
2005

2006

Nostalgi 2001-2006

Vi hittade till Monicas Restaurang 2001 och nedan hittar du en massa roliga minnen som vi har haft härifrån.

Jag väljer även att behålla texten som ursprungligen skrevs till bilderna.

Det här är Monica, Taskin och deras dotter Yonca. De äger och driver Monicas Restaurang. Här kan du få både Svenska och Turkiska maträtter serverade samtidigt som du känner dig enormt välkommen. Visserligen är det kanske konstigt att man rekommenderar ett matställe som ägs och drivs av en svensk. Men i detta fall så gör jag det. Efter att ha hittat Monicas så gick vi alltid hit minst en gång om dagen. Var vi kvar på hotellområdet under dagen så åt vi lunch här och var vi på stranden under dagen så passade vi på att äta middag hos Monica. Här är det så bra för familjer att äta eftersom de vuxna kan få prova på massvis med turkiska maträtter medan barnen äter sådan mat som dom känner igen.


Monica stod nästan alltid och tog emot sina gäster själv. Det skapade en familjär och trevlig stämning vid varje besök.		Här kommer Taskin springande med drycken som inleder alla våra måltider, 1/2 liter vatten.


Om man ber Monica att ordna något utöver det vanliga så gör hon allt för att ordna detta. I det här fallet så fyllde våran Dennis år och han fick en jättefin tårta efter maten.		Det känns lite annorlunda att sitta nere i Turkiet och ha födelsedagskalas. Men allting går om man bara vill. Det enda som saknades var släkt och vänner.

Dessa bägge fotografier är från 2004 när Dennis fyllde 16 år. Det är Turgut som kommer in med tårtan till musik från högtalarna. Aziz fick den stora äran att skära upp tårtan. De turkiska chokladtårtorna är stora, maffiga och otroligt mättande. Den smakade otroligt gott.

Yonca har blivit riktigt hemtam bland gästerna och var här lite drygt 1 år.



Så här ser det ut kvällstid på Monicas Restaurang. Man kan utan besvär förhandsboka t.ex. en födelsedagsfest för ett större gäng. Vi brukar alltid fira våran Dennis födelsedag när vi är i Side. Det som är skoj på Monicas är att även personalen försöker lära sig svenska. Det gör en lite förvillad ibland och man försöker prata svenska med dom alla. Dessutom känns det skönt att kunna vända sig till Monica och fråga om något och då få ett ärligt svar på ren svenska.


Detta fotografi fick jag av Andreas från Helsingborg och är från 2005. Har ni egna foton härifrån är det bara att kontakta mig så lägger jag in dom.	AHMET

Här kommer lite fler fotografier på killar som jobbar/jobbade hos Monica.

Svensk restaurang med turkisk kärlek i maten. Monica's restaurang i Side är bland det trevligaste jag har varit på. Menyn består av traditionella turkiska rätter såväl som svenska favoriter. Spännande smaker av Turkiet och pannkaka till barnen för en så billig penning att man gärna går hit för varje måltid. Dagens lunch kostar ca 15 sek och servicen är utöver det vanliga. En guldklimp!

Om du har barn så är det bra att åka till Side. Det är ett lite lugnare ställe. Maten är jättegod. Gå till Monicas Restaurang om ni vill förstå bättre för det är en svensk restaurang. Fast med turkiskt mat.

Vi käkade även på Monicas ett par gånger. Visst var det billigare där än nere i stan, men mycket mindre portioner! Men personalen var suverän! Sista kvällen satt halva personalstyrkan vid vårt bord och snackade!

Vi bodde på side resort och åt på Monicas varje dag! Älskar Monicas!!
Vi fick bra kontakt med dom där, speciellt med Ahmet. Men han åker in i lumpen nu i 15 månader... =(

Barnen länktar redan ner och till maten på Monicas. Vi åt där någon dag men provade även en del andra. Vi återvände dock till Monicas resten av veckan. Där var det bäst!

Vi var och åt hos Monica´s varje kväll hela veckan vi var nere. Maten är så bra så det finns ingen anledning till att gå och äta någon annanstans. Man vet vad man får och man går alltid mätt därifrån. Vi åt bl.a. Osmansk Gryta, Testi Kebab (gryta i lerkrukan som man knackar isär) och Monica´s special. Sist men inte minst var glassen i skål och Baklavan helt underbar. Mycket god och trevlig service av henne och hennes vänner på Monica´s. Hon blev så glad att vi kom tillbaka. Hon ordnade så att vi kom på Hamam på Dosi hotell. Det var helt underbart. Vi gjorde inte det förra året och det ångrar vi. En kväll hade hennes kypare dansuppvisning och vår dotter Madeleine var inte sen med att deltaga i dansen vilket uppskattade mycket av Monica. Hon bad att hon skulle uppträda igen med dem men det blev inget mer tillfälle i år. Vi får ta det nästa år. Madeleine ritade en fin teckning som genast sattes upp ovanför bardisken. När vi åkte hem i lördags stod de utanför restaurangen och vinkade åt oss när vi passerade med bussen.

Monikas restaurang är en pärla. Underbart god mat, fantastisk personal och lilla Yonca som totalt charmade alla.

Monicas restaurang är helt klart värt ett besök, Monica själv otroligt serviceminded och barnkär.

Nedan har ni ett rabatterbjudande från Monicas. Klipp ur det och ta med på ert första besök.

Vi bokade en Båtutflykt på Manavgatfloden genom Monicas Restaurang 2004. Priset då var 150:-/person och det skiljer sig inte så mycket från övriga arrangörer som du hittar i Side. Det som skiljer sig väldigt mycket jämfört med övriga är att på Monicas Båttur så tog de max med sig 25 personer. Det gjorde att våran tur blev riktigt, riktigt skön. Vi mötte båtar på Manavgatfloden som var proppfulla med turister så att de nästan satt på varandra. När det sedan var dags för lunch så behövde man inte köa alls, inte ens när man hämtade påbackning. Lunchen ingick givetvis i priset och avfärden gick ifrån Restaurangen. Nu kanske ni tror att vi fick åka med en jätteliten båt, men så var det inte heller. Den var i mellanklassen och eftersom vi var så få fick de som ville testa på att styra den göra det. Självklart så ville både jag och min yngsta son göra det. Fråga när du är där om de kanske fortfarande kan hjälpa till.


Lena och Louise kramar om Turgut.	Louise med sin ağabey (storebror) Ahmet.	Aziz som inte gillar när det är för varmt.


AZIZ	TURGUT	Ismail och Askin


KOCKEN	DENIZ	ÜMIT