2006

Det är en mycket lättsam familj att ha och göra med. Vi tar bara vid och fortsätter där vi var senast vi träffades. Till höger ser ni Micke, Jocke och Lena. Bilderna nedan är från Beach Club som ligger vid den Östra stranden. Det är där som vi spenderar våra dagar när vi känner för bad och sol. På hotellområdet tycker vi att det blir för varmt, trångt och det fläktar ingenting. Något som är läckert med Side Resort är deras Beach Volleybollplan som finns inom hotellområdet. Alla vi grabbar inom familjerna gillar att spela det.

De är alla 3 stora MFF-fan så för att glädja dom så lägger jag in en liten MFF-logga här på hemsidan.

Något som vi har pratat om varje år men som vi aldrig kommit iväg på är att se något uppträdande i Sides Gamla Teater.

I år när vi kom ner så var det några föreställningar kvar utav de fantastiska dansarna från Anadolien. Får ni chansen någon gång så bara måste ni se dom.

Ni kan få en liten förhandsvisning om ni klickar på bilden i mitten ovan. Sitt ner och njut.

Vi var dessutom inte ensamma om denna tanke. Det var 1000-tals med åskådare som fick uppleva den otroliga showen och ackustiken.

Alla vi som gick d.v.s. Lena, Micke, Lena, Louise och Rickard var mycket nöjda efter över 2 timmars uppvisning.

Uppträdandet påminde väldigt mycket om dansgruppen Riverdance. Samma tempo och rörelser.

Som vanligt när vi kommer ner så är det flera ställen som vi besöker de första dagarna. Så gjorde vi även detta år. Monicas, Helga & Senol, Mustafas Frisörsallong och Jordans Guld.


På Monicas känner vi oss som hemma och Louise fick träffa sin ağabey (storebror) Ahmet igen. Hon var ju inte med förra året.		Hos Helga & Senol handlar vi alla våra kläder. Deras priser och kvallitet slår de flesta andra. Deras otroliga gästvänlighet är enorm.

Sedan förra året så hade Mustafa fått en liten dotter. I sin frisörsallong så fortsätter han att anställa otroligt skicklig personal.		På Jordans Guld så blir vi alltid mottagna som gamla vänner. Ibo, Gurkan och Philip tar emot oss och vi känner aldrig något köptvång.

Sedan hände det som inte får hända under en semester.

Våra turkiska vänner på Monicas har berättat för oss att de en gång i veckan brukar spela fotboll. De gör det efter stängningsdags så det brukar bli rätt sent. Men det är då som temperaturen är sådan att man orkar med att spela. Efter matchen brukar de alla gå tillbaka till Monicas och ta sig en öl samt prata lite. Detta tyckte vi lät väldigt trevligt, så Micke, Jocke, Linus och jag bestämde oss för att vi skulle vara med en kväll.

De övriga spelarna lyfte mig av planen. Vi visste väl inte med säkerhet om det var en muskelbristning eller om det var hälsenan. Micke ansåg trots allt att med den smällen som alla hörde (även de på andra planhalvan) så måste det vara hälsenan.

Ibland ska man ha tur även när man har otur. Taskin, Ahmet och Micke tog mig med till Medicus Hospital i Side. Det är det sjukhuset som bl.a. Ving har avtal med. Jag väntade utanför med Taskin gick in för att anmäla mig och fixa ut en rullstol. Efter ett tag kom han ut och sa att de inte tog emot oss. De hade frågat om det gällde en turk eller turist. När Taskin sa att det var en turist så fick han svaret att "Då kan han komma tillbaka i morgon bitti, för alla ligger och sover just nu".


Då bestämde Taskin att vi skulle åka iväg till Privatsjukhuset "Bilgi Hastanesi" istället. Där tog de emot oss direkt och en läkare gjorde en första bedömning. Han var säker på att hälsenan hade gått av helt men ville att en expert skulle titta på det också.	Därför fick jag ett stödförband, en spruta mot eventuell smärta och order om att komma tillbaka klockan 9:00. Då skulle doktor Halim Demiral undersöka mig. Han är expert på Ortopeden för skador från knäet ner till foten. Kan man ha större tur än så.	5 timmar senare låg jag på operationsbordet. Då hade sjukhuset genom SOS international kontaktat mitt försäkringsbolag. De hade ordnat precis allting som hade med kostnaderna för operationen och efterbehandlingen. Jag slapp att lägga ut ett öre, allting gick direkt till Folksam.

Första gången man blir opererad i hela sitt liv så är det inte det roligaste att det sker utomlands. Nu gick det väldigt bra ändå.	Baktill på gipset fick jag som en liten lucka. Den öppnade dom varannan dag tills jag åkte hem för att rengöra operationsärret.	På sjukhuset fick jag även en ny kompis som påstod att han nog hade varit där i längsta laget. Själv blev jag utskriven 24 timmar efter operationen.


Tillbaka i verkligheten igen så var det bara att börja anpassa sig. Alla hjälpte till vart jag än kom.		Till stranden skulle jag ju givetvis också. Även det fungerade på ett smidigt sätt.		Sista biten ner till solsängen fick jag hjälp av antingen Micke eller Sigge.

Något som vi hade bestämt och bokat upp med Taskin var att vi skulle upp i bergen och köra 4-hjulig motorcykel. Nu fick jag lov att avstå detta.

De andra stack dock iväg och alla kom tillbaka skitiga från topp till tå men med ett leende från öra till öra. Detta leende hade dom sedan i flera dagar.


Micke	Taskin	Jocke	Linus	Dennis	Louise

Först och främst fick alla lov att köra en testbana, så att man kunde avgöra om alla kunde hantera motorcykeln. Här blev Taskin väldigt förvånad när Louise sa att hon minsann skulle köra en själv. Ändå mer förvånad blev han när hon talade om för honom att hon hade förarbevis för 4-hjulig motorcykel hemma i Sverige.

Lite då och då fick alla lov att stanna till lite för att invänta dom som kom lite längre bak. Stundtals så såg man bara någon enstaka meter framför sig när man körde p.g.a. allt damm från vägen som kördes upp.

Efter att ha kört i nästan 2 timmar på dammiga vägar och över öppna fält så fick de som ville ta och tvätta av sig i en liten damm. Taskin hoppade i direkt utan att se sig för och höll på att landa med svanskotan på ett litet trappsteg under vattnet.

Har ni någonsin sett några så lyckliga tonåringar som mer eller mindre har blivit medtvingade på en semesterresa med sina urgamla föräldrar. Jag tror inte det, eller hur.

Tre dagar efter att jag blev utskriven från sjukhuset så kom våra kära vänner från Piteå ner till Side. Gänget blev då nästan fördubblat men det blev även dubbelt så roligt.

Tonårsgänget blev åtminstone dubbelt så stort.


Sarah, Louise och Hanna.	Frida och Dennis.	Stina och Jocke.	Linus.



I början, när jag ännu inte var så stark i armarna, så kom Ahmet och hämtade mig vid hotellet.	Första gången jag lyckades hoppa från Side Resort till Monicas så var jag mycket glad, men svettig.	Taskin log lika brett varje gång han fick se mig komma hoppandes på mina kryckor.

Något av alla de ställen vi saknat var BistroPoint och deras Pizzor.

Familjen Söderlund hade ju aldrig varit där men blev väldigt nöjda efteråt.

För er som vill testa på Sides godaste pizzor så är Bistro Point ett måste. Du ser var det ligger på mina kartor men som ledtråd så ligger det mitt emot sjukhuset Medicus som MyTravel anlitar. De blev mycket förvånade när vi kom dit och ville ha ett bord för 14 personer. Det är ett så litet ställe så man förstår att det inte hör till vanligheterna.

I övrigt så fortsatte vår semester som den brukar göra. Så avkopplande som möjligt.


	På kvällarna blev det Happy Our i Vikingbaren.

Lite karaoke från Vikingbaren skulle kanske roa er. Klicka här för "No Matter" och här för "Tommy tycker om mig".

och därefter kortspel antingen i frukostmatsalen eller i receptionen.

Dagarna spenderade vi vid den östra stranden och vårt favoritställe Beach Club.

Samma dag som vi skulle åka hem så ville Taskin bjuda oss på middag.


	Det som han bjöd på var helgrillade lammlår med en massa meze till förrätt. Vi blev så mätta att vi rullade därifrån. Sedan var det inga problem att hoppa över den kalla flygplansmaten som vi fick.

1999	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2007
2008	2009


Det lustigaste var att vi fick precis samma lägenhet som vi hade 2001 när vi bodde här senast.	Nu var vi en person mindre men barnen var lite större så det blev lite trångt ibland, precis som då.