Semesterminnen från Turkiet
30/7 - 13/8 2003
|
|
| Detta år bodde vi på Irem Apartments som ligger rakt ovanför den östra stranden. Det var stora lägenheter och vi trivdes riktigt bra. Vår och andras bedömning om Irem kan du läsa här. Det som var riktigt tokigt var att man handlade och åt allting på krita. Detta skulle man sen reglera själv genom att då och då betala av i receptionen. Man fick aldrig något grepp på hur mycket man spenderade tack vare detta. |
| Detta år hade vi det stora nöjet att lära känna familjen Olausson från Piteå, det blev en vänskap som kändes hjärtlig från första början. Vi gillar folk som är sig själva och som inte kräver att man ska göra allting ihop utan att man umgås när det faller på. Nu föll det på väldigt ofta vilket vi alla tyckte var skoj. Nedan kommer fotografier på denna underbara familj och lite berättelser på vad vi gjorde ihop. |
|
Gullbritt och Sigge |
![]() Hanna och Sarah |
|
Våran Linus med deras Friida |
![]() Stina |
|
Detta år provade vi på att ge oss ut på lite utflykter. Det började med att Olausson hade bestämt sig för en båtresa till Alanya med badstopp och lunch ombord. Vi valde då att följa med trots att flera av oss har en tendens att bli sjösjuka. Nu fick vi en lugn och fin resa och efter intagande av en lagom lätt lunch ombord blev resan en riktig höjdpunkt. Några delfiner fick vi dock inte se, detta brukar vara rätt vanligt annars.. |
|
|
![]() |
| Här har vi gjort oss hemmastadda på båten och är på väg ut från Sides hamn. Det var absolut de bästa platserna som vi fick tag på, längst fram i fören. På fotografiet till höger är tagen halvvägs till Alanya och alla trivs riktigt bra. Det ska dock tilläggas, och den observante märker nog att det inte är någon pappa med på fotot. Både Sigge och jag fick koncentrera oss på horisonten för att inte bli sjösjuka. |
|
Nästa grej som vi gjorde ihop var att ge oss ut på Rafting. Det var mammorna i våra båda familjer som bestämde sig för detta och då var det bara för oss andra att följa med. Detta ångrade vi då rakt inte, vilken upplevelse. Rafting är något som alla bara måste testa på. Maj-Juni är det inte så bra för de minsta med tanke på att det då är mycket vatten i omlopp efter snösmältningen uppe i bergen. Juli-September däremot är det fritt fram för hela familjen, gammal som ung. |
|
|
![]() |
| Vi blev hämtade på hotellet och blev körda rakt upp i bergen mellan Side och Antalya. Under bussresan gick guiden igenom hur vi skulle bete oss i båten under de värsta partierna. Säkerheten är väldigt stor och man inväntar alla andra hela tiden. Varje båt tilldelas en kapten som styr gummiflotten. När han säger att alla ska paddla så måste alla göra det så att man kommer rätt i forsen. När det är som värst ropar han ut till alla att hålla sig i repet som går runt hela gummiflotten, så man inte åker av. Här till vänster ser ni när vi är på väg nerför en av de största fallen. Gud vad kul vi hade. Efter ett tag så var det paus och allmän fotografering vid ett litet vattenfall. Själva resan är inte speciellt dyr utan de ser till att få in lite extrapengar genom att sälja sådana här fotografier. Dessutom hade de folk som stod och videofilmade utefter forsränningen. Denna film gick sedan att köpa när man kom i mål. Nu var det en sådan underbar upplevelse att man inte kunde låta bli att köpa både fotografi och videofilm. |
|
|
![]() |
|
Alla barnen utom Dennis och Sara testade också på parasailing, dvs. flyga fallskärm efter en motorbåt. |
![]() |
Något som jag skrivit om tidigare är detta med att gå och raka sig när man är i Turkiet. I år var det första gången för våran äldsta son Christoffer att prova på. Han var mer eller mindre skräckslagen när det var dags, för att inte nämna när facklan kom fram och det var dags att bränna bort utstående hår. |
En Lördag så begav vi oss till marknaden i Side. Den är lite mindre än den i Manavgat och Alanya, men helt OK.
|
|
![]() |
|
Moskén i Side hade året innan 2st bönetorn. Under en storm våren 2003 så föll dessa av någon anledning ihop. Detta gjorde att vi slapp ifrån alla dessa böneutrop som annars hörs jämt och ständigt. Fotografiet ovan till höger så står vi och köper lite frukt. Det är något som jag inte tycker man kan pruta på när man är i Turkiet. Det är nämligen nästan gratis. Solmogna persikor är bland det bästa vi vet. |
|
|
| Däremot allting annat är det bara att kämpa på när det gäller att pruta. Börja med att halvera deras pris, gå sedan upp högst 10%, fungerar inte detta så gå därifrån. Oftast ropar de tillbaka er och då vet ni att ni har bjudit rätt pris. Ge er då inte utan håll fast vid det priset som ni bestämt er för. |
|
|
| Efter en hel dag på stranden och marknaden så var det skönt att sätta sig ner hos Monica och äta middag. När två familjer som består av 12 personer sätter sig ner för att äta så tar de upp ganska stor plats. Detta är inget hinder hos Monica som ofta brukar ha många gäster som äter sin avskedsmiddag med sina nya semesterbekanta hos sig. Här stundar det nog Tavok Soute (kycklingryta) för oss vuxna och det är något som är väldigt gott. |
|
Våra 2 veckor i Side detta år tog slut väldigt fort, förmodligen för att vi hade det så roligt. Familjen Olausson kommer vi fortsätta hålla kontakten med och vi har redan bokat upp att vi ska hälsa på dom i Piteå under hösten. Detta under förutsättning att det inte bjuds på någon surströmming. Semesterresan för nästa år är redan bestämd, det blir Side igen och familjen Olausson ska givetvis följa med. Vi längtar redan ner. |
Här nedan kan ni klicka om ni vill läsa våra andra semesterminnen.